Jag saknar sommar.

I afton Kosack.

Tog mig en runda kosack utanför dörrn'. Det var kallt, men det var det värt. Jag glömde pälsmössan och hade hål på strumpbyxan. Dock fick jag med mig mina fodrade TreTorn på fötterna.

Ja, vad ska man säga?

Matsalstapet.

Bilden är lite suddig vilket inte beskriver tapeten på ett bra sätt. Den är verkligen illgrön med jätteskarpa kontraster.

Love.

Love.

Love..

Love...

En tanke slog mig under kvällen mitt i förkyldningsdimman: Man träffar en person. Man lär känna personen. Man blir kär och sedan inser man att man älskar personen. Det är plötsligt stora ord man ska dela ut. Man flyttar tillsammans och lever ett tag under samboförhållanden. Sedan vill man vidare. Man köper hus eller skaffar ett gemensamt boende på något vis. Man lever. Säger att man älskar varandra nästan varje dag. I början är det love, love, looove. Sedan blir det kanske någon romantisk middag eller kväll ihop ibland. Vardagen kryper allt närmare in på livet och till slut glömmer man bort början av starten. Man sitter i varsin soffa, gör varsin grej och irriterar sig på att man tycker så olika. Inget är fel. Allt är som vanligt. Helt i sin naturliga gång. Allt flyter på, varsin för sig tillsammans. Man skaffar barn i vardagen och de växer upp. Man glömmer bort varandra och kretsar livet runt barnen och boendet. Man måste köpa ny matta istället för att leva. Men vad hände med livet? Vad hände med kärleken? Den riktiga "titta-in-i-ögonen-kärleken", den riktiga "can't-get-enough-kärleken"? Bara undrar varför i helvete man inte gör något med livet. Ser saker. Reser. Upptäcker andra nya fina sidor hos varandra. Skrattar. Jag är trött på folk som lever vardagsliv fast jag själv gör det. Mot min vilja. Jag vill mer... Jag vill inte ha sagt att vardagen har slukat upp hela MITT liv och att min eller vår kärlek är död. Absolut inte. Men jag är bara mest rädd för att det ska bli så... Tänk vad tråkigt allt skulle bli... Tycker synd om de som lever i den grå vardagen, förmodligen kallad verkligheten. Jag kommer vägra att göra det iaf. Jag kommer alltid försöka sträva efter att livet blir som i kärleksfilmer. Så tror jag livet ser ut. Det blir ju som man gör det...

BE-BOP-A-LULA HELA JÄVLA DAN!

Ännu ett år på nacken. Igår var jag 25, det vill säga någonstans mellan 22 och 25. Idag är jag 26, snarare 30. Har livet förändrats? Jag började tänka lite idag. Det är bara 24 år kvar till 50. Vad gör jag då?
Dagen flyter i vart fall på som vanligt. Har målat klart taket idag. Vi kunde plocka bort allt papper på golvet som jag har förbannat mig över. Vi behöver inte slipa mer, inte spackla mer, bara tapetsera. I alla fall på ett tag. Nästa projekt blir väl att bredspacklaväggarna  i hela trappan så vi kan tapetsera där också. Projekt finns det alltid men efter det ska jag verkligen låta dem vila.

Jag fyller som sagt år idag. Dagen började bra med paket på sängen och gos med Agnes, Judith och Acke. Jag fick Thåströms samlingsalbum som vi lyssnade på under frukosten. Barnens kommentarer gällande Thåströms texter var: "Han svär alldeles för mycket!" och "Jag tycker han är tjatig!". Det kan man ju tycka tyckte jag men det tycker inte jag. :) På lördag kommer la familia och äter tårta och firar lite i lugn och ro. Det är ju inte så mycket att fira.

Lunch nu. Vila en stund och sen hämta barnen igen. Hörs!

Hemma och rastar Janne.

Ännu en sömnlös natt i staden.

Jag är nu tillbaka i mitt hem. Hemma. Jag har lite egentid eftersom Anders är på andra ärenden. Egentid i fem timmar. Skönt faktiskt. Bara sitta och lyssna på Kents nya album "Röd" en stund, med fötterna på bordet och ladda upp batterierna. Klockan fyra ska Anges och Judith hämtas på förskolan/skolan och sedan ska de på kör klockan 17-18 och under den timman gäller det att förbereda kvällsmat. Har även lovat Judith att spela klart "Den försvunna Diamanten" ikväll, vilket vi påbörjade kl 8.00 i morse när hon hade lite längtan efter mamma. Sedan är det bara att förberada för sängen. Fullt upp.

Inga news idag heller.
Påminn mig gärna om att jag ska bjuda upp mina "Danska" vänner till en fredag-söndagmyshelg!

VALS FÖR SATAN!

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig,
Om jag hade lite hjärta att dela med mig,

Om jag hade lite kärlek så var den till dig.

Älskling, det är livet.

Det går fort och jag glömde visst helt bort att skriva. Men jag tror att min nya Sony VAIO (som jag så fint fick av min älskade sambo i för tidig födelsedagspresent) gjorde att jag hamna tillbaka här. Det tar inte längre en timme att starta upp datorn och inte en kvart att komma in på förstasidan Google efter man tryckt på Internetikonen. Fantastiskt! Acer kan dra!
Många fina finesser med VAIO och likaså Windows 7. Man kan ju bara bli imponerad över tekniken, och lite förskräkt också kanske.

Nothing new. Som vanligt. Vi har målat taket i hall/matsalsrum. Så jag har spenderat hela dagen med att leta tapeter och provtapetsera på internet utan lycka och framgång. Jag vet ungefär vad jag vill ha men hittar inget som ens liknar min tanke. Jag kanske skulle bli tapetdesigner?

På tal om att bli något så är jag väldigt kluven. Ska jag läsa barnskötare i ett år, jobba på kommunal förskola (vilket inte alls är så intressant) och hoppas att ryggen håller. Eller ska jag läsa Ungdoms och Missbruksvård i tre år och sedan ha jobb hela livet? Jag vill läsa sistnämna men inte i tre år...:) Ge mig inspiration och råd någon!

Vi ska se Kent i Mars i Köpenhamn, tillsammans med Fredde (min svåger) och hans fru Maria. Det ska bli trevligt. Innan dess ska vi åka på Spa i Ronneby och förhoppningsvis tar vi en vecka i värmen...mmm...Nu ska vi vilket fall som passa Agnes och Judith i en vecka då Fredde och Maria är i Frankrike på skidresa. Kommer väl vara helt slut efter denna veckan....