Om saker som är svårt.

Just nu finns det saker som känns svårt. Man vet inte hur man ska bete sig eller kunna finnas till hands, vad man ska säga. I vissa situationer finner jag mig själv ståendes helt handfallen. Jag vill ju kunna hjälpa, men när inget man gör eller säger kan ändra något känns det hopplöst. Oron i kroppen sipprar genom små hål hela tiden och ibland brister det. Varför ska det vara så svårt att veta hur man ska bete sig i olika situationer? Jag vill finnas för att kunna stötta, men hur?