Nästan intill.

Släktträff. Pappas sida. Det är det gamla vanliga. Jag vet inte om jag fick ihop det till att riktigt bli en släktträff. Bordet var så långt och jag satt närmast intill min familj, så de övriga i släkten pratade jag inte så mycket med. Men jag fick min tavla av min faster. Den är jättefin. Lovar att lägga upp den senare. Nu sitter jag och funderar över kvällen. Jag är oerhört sugen på att gå ut ikväll men det kommer ju inte ske... Jag sitter här i min fåtölj "på landet" och tycker just nu att det är jobbigt att åka buss till stan och hem. Varför är det så jobbigt egentligen, kan man undra? Bra fråga. Jag är nog bara lat antar jag. Jag ger mig själv en liten silverstjärna i kanten för att jag valde ganska nyttigt alternativ på restaurangen och åt mest frukten av min efterrätt, men vad hjälper det? Det är inte precis som jag kommer i mina skinnyjeans för det. Jag har rensat min garderob..Jag var väldigt irriterad då. Jag insåg att de jeans i storlek 27 som jag hade när jag träffade Acke, är förbi. I alla fall just nu. Men jag ska i dem igen. Jag SKA. Det handlar om tre år...Tre långa år av fika och sånt som jag inte åt tidigare. Då drack jag mest öl och åt sällan och jobbade mycket. Tre år borde inte vara så svårt att bli av med viktmässigt. Jag måste på något sätt bli av med dem iaf. Det måste ske- NU! Jag blir inte yngre och jag vill inte se tillbaka på den här tiden som den tiden då jag inte kom i mina skinnyjeans. Och det kommer ju inte precis blir bättre om jag inte gör något nu. Jag ska mäta mig ikväll, sen ska det där måttet minska, minska och minska tills jag kommer i mina 27or igen. Så ska det bli, för jag har för en gångs skull bestämt mig. Jag velar inte längre som jag tidigare har gjort, jag måste bara lära mig att äta nyttigt. Som Grethe sa: Inte sluta med det dåliga, utan börja med det som är bra istället! Så ska det bli! God Lördag.