This world of mine.

Jag sliter, och jag slipar och jag slipar och jag spacklar och jag målar och jag väntar på att färgen ska torka och jag målar igen och jag slipar. Eller jag har gjort, allt det där är ju redan klart. Bara en runda med färg till i taket och lite tapeter sen klart, i sovrummet, nästan, efter jag satt lister. Jag är riktigt duktig, jag sliter på bra och ibland svettas jag, speciellt när halogenlampan grillar på. Jag lyssnar på Spotify under tiden. Jag har dammsugit upp allt damm så jag kunde måla och snart tapetsera. Jag är duktig, jag sliter hårt. Anders var riktigt imponerad av mig. Jag har hunnit tvätta mycket och diska och dammsuga, inte bara damm i rummet, utan även damm utanför rummet. Jag är speciellt imponerad av min spackling som är felfri, det kan man se tydligt nu när jag målat över spacklet. Jag kan, när jag vill, och när jag känner att jag gör nytta. Jag kan göra mycket saker för egentligen är jag ganska duktig på "händiga saker", att fixa och dona, vara en hemmafixare. Jag underskattar mig själv först och blir lika förvånad varje gång jag är så duktig. Att jag står ut att slipa, i flera timmar, och spackla, igen efter jag slipat och sen slipa igen. Inget roligt jobb, det som måste göras, men jag är glad att jag tar mig an det, för ingen annan vill det, alla andra svär. Det gör inte jag. Jag lyssnar på spotify och jobbar på, när jag är själv. För jag tror mer på mig själv när jag är själv och ingen annan kan säga och bestämma hur jag ska göra, jag gör på mitt sätt. Fast ibland gör jag andra saker också!